De två arkitekternas (Lewerentz och Stubelius) ingripande innebar renoveringen av villan och uppförandet av en servicebyggnad där de framträdande dragen i traditionell svensk arkitektur är tydliga. Byggnaden, som består av en långsträckt parallellepiped täckt med ett sadeltak och klädd med vertikala träplankor, visar i förenklad form de drag av den ny klassicistiska stilen som återkommer i Lewerentz och Stubelius verk under 1900-talets andra decennium. Villan, som daterade sig till 1800-talet, krävde framför allt att den funktionellt anpassades till Wallenbergs familjs behov, även om renoveringsarbetet även omfattade de dekorativa detaljerna och alla invändiga detaljer som de två arkitekterna skickligt anpassade till den aktuella stilen.